where did the love go | i don't know
hej!
idag är jag tvärr inte på nå blogg humör alls, mår inte så bra just nu. det är inte så att jag är sjuk men jag mår bara helt enkelt inte sådär jättebra. då vet ni varför detta inlägget verkar kanske lite smått deprimerande.
idag har jag inget planerat som tur är för jag vet inte om jag skulle orka med det. det ända jag vill göra idag är att ligga i sängen hela dagen och skita i vad som händer utan för mitt rum.
kan man inte bara få dö ett tag och sen när man har lust få komma tillbaka och leva igen?
igår blev det tonår på kvällen. vi hade trevligt och kul som de flesta gångerna. men jag var inte direkt på det humöret igår.
jag tror nog att många märkte det också men jag orkade liksom inte försöka dölja det med ett fejkat leende.
i slutet av kvällen kände jag bara att det blev för mycket så tårarna bara börja rinna. och då kommer världens underbaraste person janne och drar med mig ut för att trösta och prata. dom flesta känner janne som en galen tonårledare som alltid hittar på något helt stört. så känner jag också honom, men även en annan sida av honom. en sida där man kan prata om viktiga och allvarliga saker med honom. där han hjälper en och tröstar en. jag älskar båda sidorna av honom och är så glad att han delar dom med bland annat mig.
för er som inte vet vem janne är så är han en 40 årig man som beter sig som 15. han ställer alltid upp för en och hjälper en. ja, han har alltid något klokt att säga som man sedan kan bära med sig vid många tillfällen. han har hjälpt mig mycket på olika sätt. så ett stort tack till honom! tycker om honom så otroligt mycket.
nu tror jag att jag ska ut och gå så jag slipper tänka på allt. läste nämligen på någon annas blogg hur den personen hade varit ute och gått för att den behövde tänka men insåg att under tiden man går tänker man typ inte. när jag läste det insåg jag också det och höll med. därför vill jag ut och gå även fast det är kallt och regnar.
ha en bra dag och låt den inte förstöras för mycket utav vädret.
pussar och kramar / amina
idag är jag tvärr inte på nå blogg humör alls, mår inte så bra just nu. det är inte så att jag är sjuk men jag mår bara helt enkelt inte sådär jättebra. då vet ni varför detta inlägget verkar kanske lite smått deprimerande.
idag har jag inget planerat som tur är för jag vet inte om jag skulle orka med det. det ända jag vill göra idag är att ligga i sängen hela dagen och skita i vad som händer utan för mitt rum.
kan man inte bara få dö ett tag och sen när man har lust få komma tillbaka och leva igen?
igår blev det tonår på kvällen. vi hade trevligt och kul som de flesta gångerna. men jag var inte direkt på det humöret igår.
jag tror nog att många märkte det också men jag orkade liksom inte försöka dölja det med ett fejkat leende.
i slutet av kvällen kände jag bara att det blev för mycket så tårarna bara börja rinna. och då kommer världens underbaraste person janne och drar med mig ut för att trösta och prata. dom flesta känner janne som en galen tonårledare som alltid hittar på något helt stört. så känner jag också honom, men även en annan sida av honom. en sida där man kan prata om viktiga och allvarliga saker med honom. där han hjälper en och tröstar en. jag älskar båda sidorna av honom och är så glad att han delar dom med bland annat mig.
för er som inte vet vem janne är så är han en 40 årig man som beter sig som 15. han ställer alltid upp för en och hjälper en. ja, han har alltid något klokt att säga som man sedan kan bära med sig vid många tillfällen. han har hjälpt mig mycket på olika sätt. så ett stort tack till honom! tycker om honom så otroligt mycket.
nu tror jag att jag ska ut och gå så jag slipper tänka på allt. läste nämligen på någon annas blogg hur den personen hade varit ute och gått för att den behövde tänka men insåg att under tiden man går tänker man typ inte. när jag läste det insåg jag också det och höll med. därför vill jag ut och gå även fast det är kallt och regnar.
ha en bra dag och låt den inte förstöras för mycket utav vädret.
pussar och kramar / amina
Kommentarer
Trackback